onsdag 25 januari 2017

Nyårslöften


Nytt år, nya möjligheter, nytt jag, nytt du… eller hur var det nu igen? Vi närmar oss slutet av januari, och det stora flertal av nyårslöften har redan gått hädan - antingen diskret och tyst eller med stor fanfar. Det gör inget. Det är liksom det som är grejen med nyårslöften, att om du inte jävlas för mycket med att mina gick åt skogen, så ska inte jag gnida salt i de skrubbsår dina avlidna nyårslöften resulterat i. Fysiska som psykiska.

Jag kör lite mer efter “hoppsan!”-metoden för personliga förbättringsprojekt. Exempelvis råkade jag glömma köpa snus 30 november 2015, vilket resulterade i att jag sedan 1 december 2015 varit nikotinfri. Mer tur än skicklighet? Möjligen, men inga nyårslöften. Och jag hade redan några månader innan insett att jag låg något tiotal kilon över idealvikten. Men jag kände mig frisk och bra, kunde fortfarande springa någon mil i veckan utan att vare sig kräkas eller dö, så jag började träna med vikter igen.

Ska jag vara tjock så ska jag banne mig vara stark också.

Det var skoj att lyfta lite skrot igen, och det var riktigt trevligt att se hur min något kexiga rygg blev markant bättre av lite svintunga marklyft med bra form. Så jag fortsatte träna, huvudsakligen på gymmet som finns i anslutning till mitt jobb.

Inga nyårsförsätt. Men i januari-februari hade ett gym i min närhet erbjudande om 10 kronor rabatt per kilo kroppsvikt för medlemskap. Trevligt! Här kunde jag använda andras nyårsförsätt att spara en vacker slant och samtidigt få åtkomst till trevliga träningsresurser även på hemmaplan. Med 1140 kronor sparade fortsatte jag min träning.

Fortfarande aningens plufsig började jag gå ner i vikt. Jag har en bild där jag väger 108 kg, den är ifrån maj 2016. Vill inte dit igen.

Jag fortsatte träningen, skar ner på kalorier och nördade ner mig siffror både vad angår lyfta kilon, repetitioner, makronutrienter och annat skoj. En addictive personality med lätt för att snöa in på detaljer kan tydligen vara rätt bra i vissa fall. Men inga nyårsförsätt.

Och det var utan nyårsförsätt jag avslutade bantningen i augusti 2016 med 88 kg på vågen. Ofta när man behöver en förändring så kommer - i min erfarenhet åtminstone - drivkraften lite av sig själv, och traditionen med nyårslöften kan bli den ultimata “jag gör det imorron”-grejen istället för en hjälp till positiv förändring.

Visst, jag har saker jag vill genomföra under året. Jag hoppas kunna lyfta 180 kg i marklyft, bli bättre på knäböj och kanske börja springa lite igen - en halvmara vore trevligt, länge sedan senast. Och jag ska se om jag i en ålder av 44 kan lyckas med något jag inte gjort sedan jag var 22, nämligen se mina magmuskler, #projectabs2017 #inteallsfåfäng #barapyttelitemedelålderskris. Jag har lärt mig en del om hur min kropp svarar på träning och på diet, och ser fram emot att testa lite olika grejer.

Men inga nyårsförsett. All lycka till de som får dem att fungera, men jag är inte bland dem.

onsdag 23 november 2016

Morgonrutiner

De senaste veckorna har min morgonrutin innefattat att besöka en av våra befjädrade gäster. Den är rätt liten, kattugglan, liten och mild. Storleken indikerar att det är en pojke. Vilda djur har också personlighet, somliga mer än andra.



Varje morgon ska han ha sin medicin, i hopp om att ögat ska bli bra efter kraschen som ledde till att vi fick in honom. Är det arbetsdag, så får han medicin innan jag åker till tågstationen. Är det helgdag går jag och lägger mig igen efteråt. 

Bättre har det blivit - bara ett svagt streck kvar efter abscessen i ögonkroppen. Filtret på bilden nedan gör att det syns rätt tydligt.



Vi pausar antibiotikan nu, och ger bara en snäll ögonsalva. Inom kort vet vi om kuren tagit, och om vi kan släppa honom.

Optimistisk. Kommer att sakna den stillsamma stunden där några timmar innan solen stått upp.

onsdag 16 november 2016

Mindre, eller bara mer koncentrerad?

Så.  Länge sedan nu.

Jag har inte kollat, men det är säkert mer än något år sedan jag skrev något blogginlägg senast. Livet och allt möjligt annat kommer i vägen, men samtidigt är det ju livet som ger något värt att skriva om.

Förra gången jag skrev var jag på god väg mot 110+ kg kroppsvikt, och den högsta vikten jag har dokumenterat är 114 kg. Det var i februari i år, 2016. Fullt möjligt guppade jag förbi den vikten vid något läge också - bara ett fåtal av mina byxor passade, och mjukisbrallorna var favvoplagget.

Det finns några rätt konkreta tidpunkter under ett liv där ens ämnesomsättning verkar byta växel. Plötsligen kan man inte käka som man brukat och förvänta att inget speciellt händer. Tar man en bärs mer än vanligt så känner man efterverkningarna i 2-3 dagar. Och kanske är man lite mindre mobil och rörlig än det man brukade vara - soffan är ju så mjuk och god, och det finns ju alltid något spännande youtubeklipp att spana in. Man blir sittande, både hemma och på jobbet (åtminstone för de av oss som är IT-slavar).

Hur som helst. 114 kg. Inte smällfet men ingen nätt och liten ballerina heller. Som komikern Dara O'Briain uttryckte det: "I winter well."

Hyfsat bra form - jag kunde fortfarande springa halvmilen utan att känna döden andas mig i nacken. Men det var på tiden med en ändring.

Om vi lite klyschigt spolar tiden fram till ungefär augusti i år, så väger jag 88 kg. Det var 26 kg mindre Lars. Eller så var resten bara mer koncentrerad.

Några saker som funkade för mig, och som gjorde processen hyfsat lätt:


  • Intermittent/periodisk fasta. Egentligen bara ett fancyschmancy namn på att skippa frukost - man opererar med ett fönster på exempelvis 8 timmar av dygnet där man tilläts äta, medan man fastar 16 timmar. För min del en utmärkt lösning, då jag sällan har aptit när jag precis vaknat. Och efter några dagar vänjer man sig till att dagens första måltid är en något sen lunch.
  • Hitta något du tillåter dig att käka när som helst resten av dygnet - för min del är detta frukt och råa grönsaker. Käkar jag mer morötter nu blir jag mer orange än vissa nyvalda presidenter. Jag tör påstå att om din diet eller ditt kostschema inte tillåter dig att käka hur mycket frukt och grönt du kan proppa i dig, så är det en DUM diet. Punkt basta.
  • Använd mat som ger hög mättnadskänsla, såsom grönsaker och bra proteinkällor. Själv är jag försiktig med kolhydrater i vissa former, särskilt bröd och pasta då jag upplever att jag snabbt blir hungrig igen efter att ha ätit sådan mat.
  • Träning. Nånting du gillar. Testa ett antal gångar innan du beslutar dig för att det inte är för dig, och om du kommer till ett sådant beslut: fortsätt leta. För min del är det styrketräning.
  • Räkna kalorier. Det finns massor av kalkylatorer på nätet där du kan få hjälp att ta reda på hur mycket just din kropp och din aktivitetsnivå kräver i form av kalorier. Se till att få ett gott grepp om hur mycket du faktiskt sätter i dig, jämför med kalkylen och justera nedåt - kanske 200-300 kalorier per dygn till att starta med.
  • Socker: nej. Så lite som möjligt av den raffinerade sorten. 
Jag testade med rätt stort kaloriunderskott i några veckor, uppåt 1000-1200 kalorier mindre än det jag behövde under dagen. Inte att rekommendera. Visst, du går ner i vikt, men den mentala dimman är riktigt irriterande.

Nu har jag försåvida fördelen av att inte vara särskilt förtjust i sötsaker - mina gottegristendenser ligger åt chips- och jordnötshållet...

Nåväl. Jag räknar inte kalorier längre, men håller noga koll på vad jag äter. Grönt och frukt är fritt vilt, och jag äter sannolikt procentuellt rätt mycket mer protein än vad vanligt är. Och även när jag dietade försökte jag att låta bli att bli för fixerad - om var tionde måltid är lite skräpig så gör det inget, så länge de nio andra måltiderna är hälsosamma och bra. 

Dessa dagar gör jag världens bästa vegetariska pizza igen, åtminstone någon gång i månaden.

Dessutom är det mer skoj att lyfta skrot om man har lite kalorier att brinna.

torsdag 11 juni 2015

En liten (och knubbig) uppdatering


Lilla fröken ekorre som kom in för lite över en månad sedan, pälslös och kattbiten, mår utmärkt. Fenomenal aptit (den här damen GILLAR sin mjölkersättning), och hon har börjat intressera sig för fast föda i form av nötter, sälj och olika färska örter från äng och trädgård, och har för att vara ärlig börjat bli lite tjock. Det gör mig glad att veta att hon har ett extra energilager när vi om några veckor släpper henne fri.

På bilden har hon precis fått 14-15 ml mjölkersättning och sedan bestämt sig för att bestiga Mount Husse.

onsdag 20 maj 2015

Åsså lite oxytocin...


Här är den kattagna ekorrungen från två veckor tillbaka, fortfarande utan att ha öppnat sina ögon. Efter mat och hjälp med toalettbestyret är det lätt att man blir lite sömnig.

Hennes ögon får vi nog se vilken dag som helst. Stark och fin, äter bra, förvånansvärt kapabel att klättra och klamra sig fast även utan syn. Såren efter katten är nog inget problem längre, och om det inte uppstår komplikationer - några av de små har lätt för att få lunginflammation - så är hennes prognos rätt bra.

Söt som tusan är hon.

Nu ska jag mata harpaltar.

onsdag 6 maj 2015

Hon är ju så liten


Tid för kvällsmat för vår yngste ekorrunge. Mjölkersättning och antibiotika - de små såren som syns på bilden har läkt riktigt bra, men de är från tänderna på en katt, och vi är inte i hamn än.

Hon är inte helt nöjd med den kalla och lite för hårda sprutan hon får mjölk med, piper och klagar lite, vrider sig men äter ändå. Det syns inte på bilden, men hennes mun är fortfarande format efter mammans spena.

Inte en optimal start på något vi vet kommer att vara ett hårt liv, men vi gör det vi kan. Ett nytt liv, mindre än två veckor gammal - hon har inte öppnat ögonen än, och är nära nog utan päls.

Jag återbördar henne till buren vi har henne i, inrett med mjuka handdukar och en gammal mössa. Hon kryper in i mössan och somnar. Jag vet att värmekudden under buren står på rätt styrka, men jag kollar bara för att vara säker.

Hon är ju så liten.

onsdag 29 april 2015

Ogrillade kottar tack!


Snart ska det enligt uråldrig (lite osäker här, men rätt gammal är den väl?) tradition futtas eld på stora mängder ihopsamlat skräp - trädgårdsavfall, överblivet virke, gamla trädgårdsmöbler, vad vet jag. När trädgården städas dyker det upp allt möjligt märkligt - gammalt staket, rostig ståltråd, överblivna grejer av tveksamt värde och tyvärr otveksamt potential att orsaka skada. Igelkotten på bilden har ett riktigt fult sår vid sin hals - sannolikt resultat av kvarglömd ståltråd i någon trädgård. Städa gärna bort sådant när ni ser det. Vi är hyfsat optimistiska för igelkotten på filmen - den har fått kirurgisk hjälp av en av våra duktiga veterinärer, får smärtlindrande och annan medicin av oss, och som ni ser så äter den rätt bra.

Tillbaka till högarna som snart kommer att brinna. Många av dessa högar började bildas redan i höstas, just när våra taggiga vänner började leta efter torra och trygga platser att övervintra. Högarna var utmärkta.

Många av våra taggiga vänner sover fortfarande. Det vore jättesynd om de vaknade till eld, rädsla, smärta och död. Ett bra trick är att sonika flytta på högen innan man tänder eld på den. För riktigt stora högar kan det kanske krävas en traktor eller dylikt, men här ute på landet finns det lyckligtvis en del sådana (samt trevliga bönder som kan köra dem). 

Trevlig valborg på er!