Vi lever i ett konsumtionssamhälle, där olika krafter försöker påverka vad vi köper, vad vi lägger pengar på. Vem vill du vara? Hur vill du uppfattas? Visa din unika och spännande personlighet – använd det här schampot, den här deodoranten, drick den här läsken!
Pressen mot mig som man finns där, men verkar inte kunna jämföras med den press som riktas mot kvinnor. Ett konstant brus av köpuppmaningar, löst knutna till vaga löften om succé, lycka och sex appeal. Till och från övertygar jag mig själv om att jag är luttrad. Att det inte finns något kvar som kan överraska mig, att jag sett de grepp som finns.
Fel, självklart. På någon reklamfinansierad TV-kanal ställs följande fråga:
”Vad gör du för att få vackra armhålor?”
Seriöst? Vad i hela friden har de rökt som kom på det där...
Visst, det finns en massiv press riktat mot kvinnor rörande utseende. Tydligen är det jätteviktigt att de aldrig vilar i sin kamp mot rynkor, kilon, ofräsch hy och så vidare. Reklamen säger så. Renrakade ben, svallande lockar, glimten i ögat trotts dubbelarbete och viktväktarångest.
Kvinnan ses. Bedöms. Det är en del av vår kultur som många försöker kämpa emot. Dock inte reklambranschen.
”Vad gör du för att få vackra armhålor?” frågar de. Även armhålorna ska beskådas och bedömas.
”Figurklippning, grönfärg och hempermanent. Och så har jag tatuerat in en liten kissekatt – den är jättesöt och ser ut som att den jagar en boll när jag lyfter på armen så här.”
Ska det vara surrealistiskt så ska det vara surrealistiskt.
onsdag 30 april 2014
onsdag 23 april 2014
Ögonen i marken
Dagens inlägg blir lite kort - kursträff i Motala. Bara en liten påminnelse om värdet av att ha ögonen med sig, för kanske man även kan hitta kärleken...
onsdag 16 april 2014
Tsunami i morronkaffet
Ting Tar Tid är en devis jag minns från min tid vid Organisasjonskontoret på norska Arbeidsdirektoratet (samt ”Utveckling kostar” och ”nej fan, nu tar vi lunch”). Detta var någonstans kring millennieskiftet, och The World Wide Web var en rätt ny mojäng som varken privatpersoner eller myndigheter egentligen visste vad man skulle göra med. Visst, det fanns bilder på kattungar redan då, men man var knappt på ”Webb 1.0”-stadiet. Så kallade sociala medier hade – om de alls fanns, jag minns ej – inte slagit genom än.
Och saker tog sin tid. En ”major beef” mellan representanter för olika politiska synpunkter kunde utspelas över veckor, gärna med dagspressens debattsidor som arena. Om någon sade eller gjorde något hiskelig dumt eller på annat sätt gav uttryck för att ha haft otur när de tänkte, så tog det liksom några dagar innan analyserna och replikerna kom upp i marschfart, och om cirkusen höll vid sig någon vecka fick man kanske se en välregisserad pudel från någon av de inblandade. Man hade liksom tid att bygga upp förväntningarna.
Nu däremot. Nu går det i en jädrans fart. När någon stackars sate flyttade ”Tintin i Kongo” 10 meter i en och samma byggnad var katastrofen ett faktum efter knappa timmen, och vederbörande tog Time-Out samma eftermiddag. Och när Miljöpartiets språkrör i måndags råkade klanta till någon formulering rörande den rätt icke-kontroversiella synpunkten att man borde kunna förvänta lite hyfs även på nätet, var pudeln ett faktum inom 45 minuter. Man får liksom inte tid att riktigt njuta av kontroverserna – det är inte vad som sägs som är viktigt längre, men att man säger det snabbt som tusan. Helst först.
Sedan glöms det, för nästa mediachock eller kränkthetsdynamo står och väntar.
Kanske lika bra.
Ska jag ta mig en kopp till?
Och saker tog sin tid. En ”major beef” mellan representanter för olika politiska synpunkter kunde utspelas över veckor, gärna med dagspressens debattsidor som arena. Om någon sade eller gjorde något hiskelig dumt eller på annat sätt gav uttryck för att ha haft otur när de tänkte, så tog det liksom några dagar innan analyserna och replikerna kom upp i marschfart, och om cirkusen höll vid sig någon vecka fick man kanske se en välregisserad pudel från någon av de inblandade. Man hade liksom tid att bygga upp förväntningarna.
Nu däremot. Nu går det i en jädrans fart. När någon stackars sate flyttade ”Tintin i Kongo” 10 meter i en och samma byggnad var katastrofen ett faktum efter knappa timmen, och vederbörande tog Time-Out samma eftermiddag. Och när Miljöpartiets språkrör i måndags råkade klanta till någon formulering rörande den rätt icke-kontroversiella synpunkten att man borde kunna förvänta lite hyfs även på nätet, var pudeln ett faktum inom 45 minuter. Man får liksom inte tid att riktigt njuta av kontroverserna – det är inte vad som sägs som är viktigt längre, men att man säger det snabbt som tusan. Helst först.
Sedan glöms det, för nästa mediachock eller kränkthetsdynamo står och väntar.
Kanske lika bra.
Ska jag ta mig en kopp till?
onsdag 9 april 2014
Våren tvekar...
Man får känslan av ”två steg fram, ett tillbaka” med våren i år. Under helgen hade vi solsken och 10 plusgrader, i går regnade det hinkvis på snedden, och i morse vaknade vi upp till frost och snö på gräsmattor och vindrutor. Undra på vad som kommer utöver dagen.
Vårförkylningen blommar i kapp med krokusen och jag jobbar hemma, tar hand om valpen som fått kennelhosta och bajsat inne under natten (shit happens – a lot.), gamla tiken som är trött och vill vara i fred för hemska små monster, hanhunden som är deprimerad över att inte längre få så mycket uppmärksamhet.
Och självklart kaninen, som är göööörgrinig över att hens rätt rigida små cirklar har blivit rubbade.
Kronan på verket? Den trafikskadade slagugglan vi tar hand om. Snacka om grinig… Den är mycket bättre nu än då den kom, för vilket vi är glada. Vacker hona, hoppas hon inte redan hade ungar när hon blev påkörd.
Nåväl. Snart är det tid för föräldralösa ekorrungar, fjäderlösa fågelungar och en och annan igelkott. Samt skatungar, trastungar och harpaltar som oftast inte är på lång när så övergivna som man kan tro – kolla gärna lite på vår sida om djurungar på KFV Rättviks Viltjour, och ring om ni skulle ha frågor! Vi kan alltid förmedla kontakt till rehabiliterare närmre er ni inte är i Rättviks näromräde.
Vårförkylningen blommar i kapp med krokusen och jag jobbar hemma, tar hand om valpen som fått kennelhosta och bajsat inne under natten (shit happens – a lot.), gamla tiken som är trött och vill vara i fred för hemska små monster, hanhunden som är deprimerad över att inte längre få så mycket uppmärksamhet.
Och självklart kaninen, som är göööörgrinig över att hens rätt rigida små cirklar har blivit rubbade.
Kronan på verket? Den trafikskadade slagugglan vi tar hand om. Snacka om grinig… Den är mycket bättre nu än då den kom, för vilket vi är glada. Vacker hona, hoppas hon inte redan hade ungar när hon blev påkörd.
Nåväl. Snart är det tid för föräldralösa ekorrungar, fjäderlösa fågelungar och en och annan igelkott. Samt skatungar, trastungar och harpaltar som oftast inte är på lång när så övergivna som man kan tro – kolla gärna lite på vår sida om djurungar på KFV Rättviks Viltjour, och ring om ni skulle ha frågor! Vi kan alltid förmedla kontakt till rehabiliterare närmre er ni inte är i Rättviks näromräde.
onsdag 2 april 2014
"Falska vänner"
”Det var väl rätt enkelt för dig som norsk att lära svenska? Språken är ju så lika!”
Låt oss kalla det ”a work in progress”.
Visst, svenska och norska språken har vissa likheter. Stora sådana även. Det finns språkforskare och lingvister som gladeligen påpekar att det inom svenska språket finns dialekter som skiljer sig mer från rikssvenskan än vad norska gör. Det samma återfinns i norskan, så jodå, de språkliga likheterna finns där.
Likväl är det i min erfarenhet vissa egenskaper i förhållandet mellan broderländernas språk som gör en inlärning lite mindre rättfram än man skulle tro. Jag väljer att tänka på det som en frånvara av friktion.
Vissa språkliga element går igen mellan språken, med miniskulösa skillnader i betydelse. Dock viktiga. Låt oss ta ordet ”tråkig” som exempel. Om vi ska översätta det till engelska så kanske man som en första impuls griper till ordet ”boring”. På norska ”kjedelig”. Men det finns flera betydningar av ”tråkig” än som så.
”Vad säger du, har din faster dött? Va tråkigt!” Gör en direkt översättning av detta, och se ditt sociala liv skrumpna in och dö.
Det kan ta tid att upptäcka den här sortens nyanser. Särskilt då det nordiska lynnet ligger åt ”hålla käften och lossas som inget” om någon råkar säga lite fel.
Ett annat exempel ligger i ordet ”anledning”. Här är klurigheten än mer subtil, då precis samma ord också finns på norska, men med rätt annorlunda innebörd. På norska har ordet ”anledning” betydningen ”möjlighet”.
Ponera att någon inviterat dig till ett möte, och du har inte möjlighet att komma. Du avböjer, med orden ”Beklagar, jag har inte anledning att komma”. Svaret verkar nästan otrevligt, eller hur? Va tråkigt.
Detta är exempel på det som kan kallas falska vänner språken emellan. Och det finns MÅNGA av dem, redo att när som helst hoppa fram från skuggan och sticka en välslipad dolk av lingvistisk svekfullhet i ryggen på de intet ont anande.
För de mer intresserade rekommenderar jag följande Wikipedia-sida: Lista över falska vänner mellan de nordiska språken.
Har du egna exempel på falska språkliga vänner? Kommenterar gärna!
Låt oss kalla det ”a work in progress”.
Visst, svenska och norska språken har vissa likheter. Stora sådana även. Det finns språkforskare och lingvister som gladeligen påpekar att det inom svenska språket finns dialekter som skiljer sig mer från rikssvenskan än vad norska gör. Det samma återfinns i norskan, så jodå, de språkliga likheterna finns där.
Likväl är det i min erfarenhet vissa egenskaper i förhållandet mellan broderländernas språk som gör en inlärning lite mindre rättfram än man skulle tro. Jag väljer att tänka på det som en frånvara av friktion.
Vissa språkliga element går igen mellan språken, med miniskulösa skillnader i betydelse. Dock viktiga. Låt oss ta ordet ”tråkig” som exempel. Om vi ska översätta det till engelska så kanske man som en första impuls griper till ordet ”boring”. På norska ”kjedelig”. Men det finns flera betydningar av ”tråkig” än som så.
”Vad säger du, har din faster dött? Va tråkigt!” Gör en direkt översättning av detta, och se ditt sociala liv skrumpna in och dö.
Det kan ta tid att upptäcka den här sortens nyanser. Särskilt då det nordiska lynnet ligger åt ”hålla käften och lossas som inget” om någon råkar säga lite fel.
Ett annat exempel ligger i ordet ”anledning”. Här är klurigheten än mer subtil, då precis samma ord också finns på norska, men med rätt annorlunda innebörd. På norska har ordet ”anledning” betydningen ”möjlighet”.
Ponera att någon inviterat dig till ett möte, och du har inte möjlighet att komma. Du avböjer, med orden ”Beklagar, jag har inte anledning att komma”. Svaret verkar nästan otrevligt, eller hur? Va tråkigt.
Detta är exempel på det som kan kallas falska vänner språken emellan. Och det finns MÅNGA av dem, redo att när som helst hoppa fram från skuggan och sticka en välslipad dolk av lingvistisk svekfullhet i ryggen på de intet ont anande.
För de mer intresserade rekommenderar jag följande Wikipedia-sida: Lista över falska vänner mellan de nordiska språken.
Har du egna exempel på falska språkliga vänner? Kommenterar gärna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)