onsdag 25 juni 2014

Det lilla extra

Det är märkligt det här med musik. När jag var 16 flyttade jag för mig själv, köpte en nylonsträngare och "Lillebjørn Nilsens Store Gitarbok", och började utforska de möjligheter sex strängar och lite plywood av tveksam kvalitet kan bjuda på. 

Något år senare införskaffades en elgitarr - en riktigt trevlig Fender Stratocaster (producerad i Japan - den var hälften så dyr som de mer "äkta" amerikanskproducerade stratocasterna). Under några år spelade jag i allsköns märkliga konstellationer, från grinig punkrock till blues, revymusik och storbandsjazz. Sedan dabbade det av - blev upptagen med studier och jobb, flyttade från bandkamraterna (som också till stor del tappade kontakten med musiklivet - livet är liksom sådan funtat). 

Med några års mellanrum har gitarrerna plockats fram, jag har bytt strängar och avlägsnat det jävligaste av dammet, lirat lite och sedan glömt bort dem.

I höstas blev det av någon anledning annorlunda. Jag plockade fram min frus gamla klassiska gitarr och bytte strängar på den, rengjorde greppbrädan och började spela lite. Det var mer skoj än det hade varit på länge.

Ungefär samtidigt upptäckte jag punk-cabarét-artisten Amanda Palmer (eller "Amanda Fucking Palmer" som hon ofta titulerar sig själv), och såg i hennes musik något fulvackert och ärligt. Hon spelar ukulele.

Och nu har jag också en ukulele. Snävare ramar som märkligt nog ger större glädje. 


onsdag 18 juni 2014

Sommarsorger

Jag är mycket förtjust i sommaren. Vintern är kall, mörk och dryg, sommaren är fräsch, varm och grön. Tveksamt att jag har vikingablod i mina ådror. Men hur förtjust jag än är, så är det också en viss känsla av ambivalens med i spelet.

Jag pratar om djur igen. Självklart. Djurungar, vilda sådana.

Naturen är i dessa månader full av djurungar av allsköns arter, och i verksamheten som viltrehabiliterare finns det en mycket klar rytm i vilken sort patienter som kommer in. En rytm som följer årets.

Vintern är tiden för utmärglade och oerfarna ungdjur.

Våren är tiden för föräldralösa och förvildade djurungar - harpalter och björtrastungar, talgoxar och ugglor. Några tyvärr kidnappade på grund av okunskap - en harpalt eller ett rådjurskid som ligger och trycker i skogsbrynet kan ju verka övergiven, men är det sällan.

Sommaren och den tidiga hösten är tiden för förvirrade barn och klantiga ungdomar. Det syns på vägarna. Överkörda trast- och skatungar, taniga små rävar, unga grävlingar - alla de som inte helt hann lära sig det här med trafik och vilka faror asfalten kan medföra.

Olyckan händer så lätt, och plötsligt så har man ett par skator i vägkanten som förtvivlad försöker få liv i en av sina ungar, kraxar varnande för att ungen ska förstå att det är farligt att vara där. Att den inte bara ska ligga där, livlös.

Kör försiktigt. Njut sommaren. Den är ju så kort.

onsdag 11 juni 2014

En kär vän har cancer


Ungefär var tredje person får någon gång i sitt liv en cancerrelaterad diagnos. Det betyder att man i det närmsta är garanterad att någon man känner eller är i släkt med får diagnosen, om man själv skulle vara så lyckligt lottad att tillhöra de två tredjedelar som inte tvingas hantera cellgiftbehandling och andra terapiformer.

Många i min släkt har dött av cancer – några kämpar mot sjukdomen just nu. Min kära vän är inte blodsrelaterad med mig – vi är inte ens av samma art. Men ändå känns det som om något stort och grått klampat in i vardagslivet. Den tidiga sommarens frodiga skönhet tappar lite av sin lyster.

Hon är en gammal dam nu – 11 år är mycket för en molosser-hund. Mastiffer blir sällan så gamla – deras framavlade tyngd ger en högre påfrestning på deras kroppar och skelett än vad urhunden i dem, deras anfader, kan hantera.

Än har vi ingen säker diagnos. Det fanns inte tid till röntgen idag – så kanske det bara var den ena tumören? Kanske hennes kropp är fri från metastaser, kanske vi haft turen att hitta den enda samlingen av sjuka celler?

Vi får se. Cancer är den stora mördaren, för djur och människor. En tanke i dag till alla som har nära och kära (tvåbenta och annat) som kämpar mot sjukdomen, eller som själva sliter med den.